+-----------------------------------------------------------------------------+ | 020-795611-KNULLA-DÖDEN 020-795611-KNULLA-DÖDEN | | -=> SWEDISH 3L33T MAG <=- | | Nummer #1 Nummer #1 | | /<-c00l /<-r4D 4u+h0r1zZ3d 'l33+ | | | | (CL) Copyleft 1995 (CL) Copyleft 1995 | +-----------------------------------------------------------------------------+ |HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HA| |AJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJ| |JP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP| |P HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP | | HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP H| |HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HAJP HA| |AJP HAJP HAJP HAJP HAJP >---------------------------- 0000 2222 0000 000 000 222 222 000 000 000 0000 222 000 0000

0000 000 222 0000 000 < HAJP HAJP HAJP HAJP HA| |AJP HAJP HAJP HAJP HAJP > 000 000 222 000 000 0000 22222222 0000 ---------------------------- ETT <=- av sveriges mest ultimata phreakermagasajn, den yttersta spetsen mot samhällets allmänna djävulskap och den korrumperade maktens yppersta fasa. Detta är, mina ärade publikskallar, ärevördiga dekonstruktörer av staten Sverige, 020-795611-KNULLA-DÖDEN, det mest hänsynslösa och mest fruktansvärda tekno-nihilstiska magasin som någonsin sett dagens ljus. Alla svenska jävla klantskallenördar som trodde att helvetet inte fanns på riktigt drabbas i dag av den värsta, mest sinnesbedövande kalldusch de någonsin ens kunnat föreställa sig. VI är här, och vi är här så inuta helvete. Om du saknar svenska tecken, knulla din Internet-leverantör eller MIME. Nu övergår jag för ett ögonblick till 3l33+ för att bara de mest insatta skall ha en chans att förstå: 020-795611-KnUlL4-d0d3N "4R 3n0Rm+ 5+0l+4 4++ zZ0m pH"oR5+4 sV3nZk4 +1Dn1nG pR353n+3r4 0pH1L+r3R4d 1nPh0rM4+10n s*4 50m d3N 5Kr3Vz Ph"oR 4++ l"4z45... 1nG4 j"4vL4 n0Ll0r pH4++4R 3++ 5K1+ 4v d3+ v1 sKr1v3r 0m 1 d3+ h"4r1Ng4 m4Gg3+ s*4 d3+ k0mM3r d3pH1n1+1v+ 4++ bL1 3n 'l33+ 0nLy m4G l1x0m..!#%&@!!$!$#!! Okej era jävla puckon, om ni inte fattade det där så är ni ändå så jävla ute att ni inte förtjänar att fatta ett jävla dugg av det vi skriver om i vår tuffa tidning. Nu till något helt annat: I förra veckan tog snutjävlarna en av våra kompisar i nackskinnet medan han kopplade in sig i en grå metallbox på en bakgata i söder. Inte för att vanliga kvarterspoliser fattar vad en "Beige-låda" är för någonting, men av någon anledning tog grisarna mackapären till närmaste Telia-kontor som skickade upp kabelpaketet till Pese Gustavsson på Telia i Stockholm, och eftersom Pese tycker att alla vi phreakare är omogna finniga tonåringar som saboterar för Telia och Sverige och i själva verket mest förtjänar ett stort kok stryk, tog han ärendet till högsta hovrätten eller kanske rent av regeringsrätten. Enligt uppgift skall han ha sprungit in på regeringssammanträdet med "Beige- lådan" i högsta hugg och uppmanat Ingel Carlsson personligen att göra något åt dessa jävla tonårsligister som bara saboterar och förstör för vårt framsynta IT-sverige med alla de kraftfulla AXE-växlarna och Telias alla fina datorer i Farsta som registrerar varje medborgares minsta rörelse. (För den som inte redan visste om detta (alla som är lite 3l33+ vet ju redan) kan jag informera om att Telia och svenska Staten sedan några år tillbaka driver ett projekt där varenda medborgares rörelse i vertikal- och horizontalled skall kunna registreras i en stor DEC-23 i en källare i Farsta utanför Stockholm. Detta för att kunna övervaka att ingen av Sveriges alla laglydiga medborgare någonsin kommer på tanken att göra något olagligt, för att på så vis införa fasciststyre på en övergripande nivå i hela det svenska jävla IT-samhället. Projektet heter Prometheus, om det säger dig någonting, vilket det givetvis inte gör eftersom svenska phreakare har betydligt bättre saker att göra än att läsa forngrekisk mytologi.) Den stackars medlem som grissnutarna tog den här gången var givetvis ingen mindre än "kR4xX1j3" allas vår helvetsphreakare nummer #1. Shit-a-moe lixom. Allt talar dock för att kR4xX1j3 kommer att släppas fri mot att han lovar att skvallra på allt och alla plus att han talar om för Telia hur han gjorde för att lyckas använda sin lilla "Beige-låda". (Som vi alla vet behöver Telia hjälp för att fatta hur telefonsystemet fungerar eftersom de redan avskedat alla som konstruerade det eftersom det visade sig att teleingenjörerna på sina lediga timmar satt och tjuvlyssnade på Gösta Ekmans och Mona Seilitz' privata telefonsamtal, och så får det inte gå till, ju.) kRaxX1j3 låter meddela att han planerar att gå med på grisarnas krav för att sedan sticka teaterkniven i ryggen på dem. Det är inte så jävla lätt alla gånger. Han tänker kanske tala om för dem hur gemensam kanalsignalering fungerar på ett ytterst ytligt plan, och för övrigt spela dum och skylla allt på sina elaka kompisar som slog honom när han var i tioårsåldern. Allt talar för att detta kommer att fungera alldeles utmärkt. Pese Gustavsson är inte alltför brajt. Kanske kommer detta i förlängningen att leda till att livet blir betydligt jobbigare för en liten grupp phreakare som ändå är nollor och ingenting begriper. Hell skit sonofabitch lixom. GÅ RAKT FRAM - TILLVERKA MIN DAG! GÅ NU UT OCH PHREAKA JÄRNET! GIVE THE IRON MAN! -- HTLV-3 / Lamex 1995. +-------------------------------------+ | Nyheter, Svaller och rent Skitsnack | +-------------------------------------+ Efter allt för många missförstånd och felringningar har nu de svenska avdel- ningarna av Netscape och Nescafé beslutat sig för ett samarbete, för att helt enkelt underlätta för sina växeltelefonister. Redan planeras reklam- kampanjen "Netscape - när du får oönskat besök" och kaffesorten "Nescafé Mozilla v2.0+++ - nu med 500% mer koffein". ----- Alla phreakare har de senaste veckorna säkert undrat varför allas vår favoritphreakare "r3d b34u+Y" tycks ha försvunnit från den illegala scenen. Vad kan ha fått denna förtjusande kvinna att sluta? Alla minns vi hennes hesa, sensuella röst som jämt och ständigt viskade: "cArdzZzZ..." och alltid ställde upp med nya, fräscha koder när alla andra hade slut på dem. Nåväl, vi kan som första svenska tidning avslöja att "r3d b34u+Y" är identisk med SONA MAHLIN! Som ni alla vet har vår ministerkandidat hamnat i blåsväder och det är mycket känsligt att diskutera det här med kort nu, så "r3d b34u+Y" ligger lågt ett tag framöver. ----- Det sades att pH1uCk3 gick till affären häromdagen för att handla lite. Hans officiella inköpslista (orankad) sägs ha varit följande: 1 Tub C-vitaminer 3 Burkar Pripps Sportdryck 1 Rulle Aluminiumfolie 2 Par Simglasögon 1 Paket Pulvermjölk När han kom till kassan frågade kassakärringen: "SKA DU GÅ PÅ RAVE?", varvid pH1uCk3 blev alldeles blek om nosen. Hur kunde hon veta det? Polis tillkallades omedelbart för att ta hand om den potentielle knarkaren pH1uCk3. ----- n0zPh3r4+Hu i gruppen cRy9+1c h3Ll pHr34k3rzZ satt häromdagen och skannade de övre regionerna av 020-registret. Efter att upprepade gånger ha hamnat hos olika ambassader, televerkets kundtjänst i Farsta (cirka 1452 gånger), amerikanska konsulatet i Göteborg och regeringens hemliga bombskyddsrum samt hemma hos LazZe Berghagen (chef för Telia, eller hur det var) stötte han på något som verkade intressant. (OBS! Gör inte detta hemma snorvalpar, ni förstör bara för er själva och era familjer - vi i 020 är proffs och vet hur man skall hantera sådant här.) På 020-99XXXX (numret borttaget av säkerhetsskäl) svarade någon: - JA, SON AV ADAM, VAD TYNGER DITT HJÄRTA? Fast på ett sätt som knappt kan beskrivas i ord. Ljudvågorna ekade i fyrtio dimensioner och hela telefonen dallrade som av gelé, underliga figurer dansade på gardinstången och brevlådan ramlade av kroken osv osv osv. Klok som han var lade n0zPh3r4+Hu genast på luren och lovade sig själv dyrt och heligt att inte skanna mer. Aldrig någonsin. Inte ett enda litet sketet 020-nummer. Givetvis fortsatte han med nästa nummer i 99-serien redan nästa dag, men det var ju inte annat än man kan vänta sig. Han har även lovat dyrt och heligt att återkomma när och om han etablerar kontakt med Jesus också. ----- 0K, 0K, 0K om du inte har hajjat namnen på alla de konstiga tecknen som man måste banka in för att komma någon stans alls på Internet så får du här ett alldeles strålande tillfälle att förbättra vokabulären en smula: ~ = Flygande Orm _ = Liggande Minus (däckat minustecken) @ = Knasalfa / Alfaknas # = Brädgård / Knasnuffra / = Slask \ = Bak Slask {} = Knasklammrar ^ = Tomteluva / Tak * = Asterix (och hans tappra galler) +------------------------------------------+ | Kall kväll i Stockholm med STUTTERING MC | +------------------------------------------+ Jomen! STUTTERING MC e tillbaks i det jävla 'teret, för att kyla ut med min liksom huvudman HTLV-3!! Ord! Det var en helt vanlig dag i vår hackercentral. Vi hade hackat frenetiskt med vår megamoddade TELNETklient (det finns miljontals kryphål kvar i SunOS att utnyttja, även om våra old-school-polers 8LGM har gjort några av de roligaste offentliga redan), och sedan hade vi varit schyssta mot virusskrivande polaren SUBLIMINAL KID 42 och hjälpt honom att ladda upp virussmittade sharewareprog- ram på ftp-sites i USA (Hej Subby my man, rulande förbättring på LZ-packnin- gen... Ingen jävel tror ju att filerna är virussmittade om de är lika långa som originalfilen... Fuck the capitalist pigs in suit+tie... Heheh.. Glöm inte att spela in den där fucken Fistfunkskivan den var så satans bra!!!!!!!). När det började bli mörkt ute blev detta för jävla tråkigt, så vi drog till Telia en gång till! På tunnelbanan dit hörde vi några fula 26-åriga högskole- utbildade lamers i yuppiekläder och med begynnande flint snacka om operativ- system, förbannat kul var det å lyssna på! Den ena visade sin låga IQ genom att säga: "UNIX är ju ungefär som MSDOS egentligen. Man skriver 'ls' istället för 'dir' men det är ändå liksom på samma nivå med samma saker man kan göra". * 020 Official Statement: HUR SATANS DUM FÅR MAN BLI!? ÄR MAN TVUNGEN ATT BLI * >LOBOTOMERAD< FÖR ATT FÅ EN FUCKING FIL.KAND. ELLER VADÅ? 2-årig verkstads- * teknisk rular stort för oss som fattar mer och är smartare än Calle Bildt!! * De som pluggat en massa data för och tjäna pengar men ändå inte lyckats lära * sig vad kommandot 'ps' i UNIX gör och vad det *innebär* och varför denna * processhantering gör UNIX *lite* bättre än MSDOS är brutalt äckliga!! Iallafall, efter det kom vi fram till en av Telias tekniska stationer här i den stolta staden (*asgarv*) Stockholm. Ni vet, alla icke-hackers är allvar- ligt dumma i huvudet och kan inget om kritiskt tänkande och problemlösning, så vi lyckades ganska lätt att, eh, 'warpa' från vägen utanför och in på deras område. 10 REM För er som hört de gamla ryktena om oss: Ja, vi har köpt en plåtsax nu 20 REM och nej, vi vill inte slå ner folk om vi inte är absolut tvungna! Vi hittade en del coooola magnetband (ett hade /etc/passwd-filen från en låda som vi har IP-numret till!! Tack för det Telia!! Let's start CRACK on as many machines as we can.....), och en del schyssta printerutskrifter (täckta av kaffesump... blääää), men ingen riktigt bra teknisk dokumentation. FAN! Antin- gen har någon chef börjat tänka ( eller läsa Phrack ;) ) eller också hade något brutalt gäng från Rinkeby varit där före oss! Vi såg en av Telias fucken vakter (muahahahahaaaa..) men han liksom satt stilla och läste en tidning, så det var så jävla lugnt. UPPDRAGSRATING: Typ som att sno sweets från kidsen! Efter denna rätt OK kväll i våra liv tog vi fram våran sprit och vår egen 020- sångbok och litet lätta droger, och firade med en giga-orgie och ostämd all- sång.. (Skivkontakt snart, om vi lyckas hacka Sonys maskiner. *hånskratt*) /* Allsångstexten "Bä bä vita LAN / hackern är nu full" är fortfarande favo- riten! */ -- STUTTERING MC +-----------------------------------------+ | Hur man gör en dans-hit i 10 enkla steg | +-----------------------------------------+ Till skillnad mot vad många tror behöver man inte vara speciellt talangfull för att göra en danslåt. Inte ens en bra sådan. Ett vant musiköra snappar snabbt upp vilka bitar som krävs för att pusslet skall passa ihop. För att få en danshit krävs inte: Omväxlande melodi Bra sångröst Talang Text Däremot behövs: Bra sampler Bra äldre låtar att sampla ifrån Okej dator Smart mjukvara Tjej som kan sjunga någorlunda Kille som saknar sångröst men inte taktkänsla Vad man nu gör är som följer: 1. Välj ut tre bra låtar som inte varit populära på ett par år. Om du nödvändigtvis MÅSTE ta låtar som har varit populära går det bra, se upp bara för arga skivbolag. 2. Sampla brottstycken från varje låt. De bästa bitarna, men alltid mindre än fyra takter, annars kommer copyrightlagarna in. 3. Fixa nu en häftig trum-beat. Den ambitiöse musikern sätter sig nu ned och pillar in ett coolt groove i sin trummaskin, medans den talanglöse snyltaren samplar en CD-ROM eller någon populär hitlåt. Om du stjäl trumtakten från en hitlåt, var noga med att lägga på ett lager hihat och en ny trumma här och var för att det inte skall bli för tydligt vart du stulit trummorna ifrån. 4. Sätt trumbeatet på oändlig loop och plocka fram din basgångs-sampling. Denna tas med fördel från gammal 70- eller 60-tals hit. Om du tycker att samplingar är mesigt kan du ju ladda in lite cola basljud och konstruera din egen basgång. Håll dig gärna till C,D,G,F och A, så får du inga problem. 5. Sampla nu ett piano. Färdiga samplingar finns överallt, men du behöver i princip bara en halv sekunds långt akord med dur och moll, sedan är det klart. Kombinera nu klokt med basgången. Om du får problem kan du ha som regel att C,G,F är dur och D,E,A är moll. Undvik B. 6. När du nu satt ihop ca 30 sekunders envetet repeterande är det dags för refrängen. Här är det bra att låta bli att experimentera själv och förlita sig helt på en tidigare hits dragningskraft. Sampla kraftfullt... Glöm inte att lägga på dina trummor bara, annars blir det inget häftigt. 7. Kopiera nu musikbitarna 5 och 6 tills låten är ca 4 minuter lång. Gör ett dans-break. Ta helt enkelt bort alla överflödiga samplingar och kör endast bas och trummor i ett 8-tal takter. Ta sedan bort trummorna också, men behåll hihaten. Sedan plockar du tillbaka instrumenten en och en tills alla är där igen. Nu kan du göra en tonartshöjning om du är skicklig och ambitiös. 8. Låt din kvinnliga sångare sjunga in refrängen, om du inte redan har samplat en bra refräng. 9. Skriv en text till låten som du kan rappa. Bra textrader som kan användas med fördel är "Throw your hands in the air, and wave them like you just don't care", "Everybody in the house, say yeah!". Andra bra uttryck är "Xxxxx on the mike", "Don't trip on me mutherf***er", "I rock the mike", "Xxxxx is in the house" osv. 10. Börja nu om på 1 igen tills du har 8-15 låtar. Nu kan du skicka din demo tape till skivbolaget och titta när pengarna rullar in. -- Interrositer Prestidigitent KK Byron Wheeler-Vegan +-----------------------------------------------+ | VECKANS DOMINERANDE NOVELL: "FROST" AV HTLV-3 | +-----------------------------------------------+ FROST Han hette Frost. Inte i förnamn alltså, utan i efternamn. "Torsten Frost, Cyberhippie" stod det på hans brevlåda på Brogatan 38 i Svalöv. Frost trodde nämligen att han var en cyberhippie, och jag skriver trodde, för han var det verkligen inte. Man kände genast igen honom på stan. Han bar alltid stora, svarta spegelglasögon som dolde en del av hans finniga ansikte för omvärlden. Trots att han bara var 27 år hade han både hus och bil. Huset hade han ärvt, sades det, och bilen hade han köpt för lite av pengarna han fått i samband med arvet. Resten hade han uppenbarligen sparat, och det var de pengarna han levde på ty Frost hade aldrig gjort ett vettigt handtag. De flesta skrattade bara åt honon när han kom körande med sin lilla röda Golf med kromfälgarna. Kromfälgarna hade han satt dit för att verka mera "cyber", och technodunket från stereon överröstade oftast motorljudet. Han köpte alltid de senaste dansplattorna; 2unlimited, Pandora, Capella och de där. Det mesta han gjorde gick ut på att imponera och ge honom möjlighet att leva sig in i rollen som cyberhippie. Många av ortens tonårstjejer hade upptäckt möjligheten att utnyttja Frost, om de låtsades bli imponerade. "Wow, vilken läcker kärra! Du är verkligen en riktig cyberperson du Frost!", brukade de säga. För att i samma andetag fortsätta med "vi behöver skjuts, du tror inte att du skulle kunna..." Och givetvis blev han alldeles svag i knäna och skjutsade dem ända till Lund eller Malmö när de sade sådana saker. * Fredagen den sjuttonde augusti var det ovanligt varmt, även för att vara i augusti. Från hela sverige reporterades värmerekord och tanten i glasskiosken på torget i Lund hade fått föras till akuten på grund av värmeslag. Alla satt inne och tog det lugnt eller strosade fridfullt omkring på stan - om de orkade. Jag hittade Frost, eller rättare sagt hans bil - parkerad med öppna dörrar och med dånande technomusik på högsta volym - bakom matvaruaffären Gunnarssons. Precis bakom affären ligger en TV-affär där man kan köpa TV-apparater och parabolantenner och annat av livets nödtorft. Jag torkade svetten ur pannan och undrade var Frost själv höll hus när jag hörde dunkande ljud från en container som stod uppställd utanför TV-affären. Frost tittade upp över kanten. "Tjena!", sade han, "kom hit får du se!" Jag var måttligt imponerad av hans tilltag, men gick ändå fram till den militärgröna stålbunken för att se vad han nu hittat på. Jag hade mina aningar. "Vad i hela friden håller du på med?", sade jag högt. Han hade åter försvunnit nedanför kanten och jag kunde höra hur han bökade runt därinne. Stanken från sopor som ruttnade i sommarhettan var outhärdlig. Frost stack upp huvudet igen. Han höll en tunn bunte kladdiga papper i vänsterhanden. "Trashing!", sade han ivrigt, "du har väl hört talas om trashing?" Han hade en upphetsad glimt i ögonen. "Ärligt talat Frost - NEJ." "Trashing", sade han med en myndig ton, "alltså hackers som letar i containers efter användbara dokument som beskriver hur telefonnätet fungerar. Hacking, du vet. Cyber." Han viftade med pappren han fiskat upp. "Här, titta: hemlig information från telebolaget..." Jag kastade en blick på pappren som luktade rutten fisk. Det var en användarbeskrivning på en helt vanlig telefon. Han skuttade upp ur containern. "Nu jävlar!", han grinade, "nu skall jag hem och paja televerket. Internet, du vet. Gibson. Cyberpunk revolution. Discordia illuminati. Extropism." Han borstade bort lite skräp från sin silverfärgade tröja med texten "Raving Generation". "Du har väl inte Internet?" Jag tittade frågande på honom. Frost fick ett besvärat uttryck i ansiktet. Sedan klarnade han upp. "Inga problem. Gibson!" Han pekade på mig och gjorde min av att jag skulle säga något. "Gibson? William Gibson, alltså cyberpunkförfattaren?" "YES!" Han blev vild av lycka och skuttade bort till bilen så att det yviga håret fladdrade som en flottig svans efter honom. "Häng på här, nu skall vi krascha systemet grabben..." Jag suckade och hoppade in i framsätet. Säga vad man vill om Frost, men han var ganska underhållande. * Jag var orolig för vad han skulle hitta på idag. Jag kände mig tvungen att följa med för att han inte skulle dö av någon elchock om han verkligen försökte koppla in något i telefonjackarna. Någon månad tidigare hade jag varit tvungen att ringa efter ambulans efter att han gjort ett våghalsigt drogexperiment. Missförstå mig inte nu - Frost använde inga droger. I alla fall inga *vanliga* droger. Det hade varit för enkelt. Istället experimenterade han med all slags "naturliga" droger han kunde komma över. En gång hade han blivit sjuk och sängliggande med stirrande blick efter att ha rökt humle. "Tillhör samma familj som Cannabis Sativa", hade han sagt. "Himlen direkt alltså. Var så säker." Istället blav han alltså sjuk. En annan gång åt han ett helt kilo toppslätskivlingar och fick magknip. Och en gång hade han stoppat i sig åtta påsar blomman-för-dagen-frön, med enda resultat att han blivit kallsvettig. Inget av detta hade fått honom att sluta med sitt vanvettiga experimenterande. Han ville vara en *riktig* hippie. I hans bokhylla fanns både Ken Kesey, Jerry Rubin och Timothy Leary, men tyvärr kunde han inte läsa så bra, så han brukade nöja sig med att titta på bilderna. * När vi med tjutande däck svängde upp på den skinande asfalten framför Frosts hus såg jag att han hade klätt in hela verandan i aluminiumfolie. "Ascyber", sade han, "jag har stans mest futuristiska veranda. Var så säker." Han skrattade och tog sig i det vildvuxna skägget. Jag hoppade ur bilen och såg honom stå och titta på den enorma koppartermometer som hängde på väggen bredvid dörren. Han såg med ens deprimerad ut. "Vad är det?", sade jag. "Bara 27 grader", han suckade tungt, "i San Francisco blir det uppemot 40 när det vill sig. Det här är rena senhösten over there." "Än sen då?" Han tittade på mig med tom blick. "San Francisco", sade han, "lands end. Vet du att Jack Kerouac sade att San Francisco var slutet på ledsamhetens rike. Därifrån kommer Grateful Dead, MONDO 2000, Silicon Graphics och Wired. Hollywood. Hela den extropiska revolutionen. Det är himmelriket. Vi måste alla till San Francisco." "Vem är Jack Kerouac?", frågade jag försynt. Frost såg först ut som han skulle explodera. Jag drog mig förskräckt tillbaka när jag kom att tänka på den gången han misshandlat en gammal rocker sönder och samman för att han börjat prata om gitarrer när Frost nämnde Gibson. Den här gången lugnade han ner sig och fick liksom något högdraget i blicken. "Du är inte värdig", sågade han av och öppnade dörren. * "Här! Ta!" Frost räckte mig pipan. "Nej tack", sade jag. "Vad fan menar du? Säger du nej till lite bra röka?" "Ja, faktiskt." Jag sköt tillbaka flaskan med tratten och den fastlimmade gummislangen över parkettgolvet. Frost satt i lotusställning och såg salig ut. Han hade blandat diskmedel med tändarvätska och ny försökte han uppenbarligen röka smörjan. Det brann med gul, stinkande låga och soten for upp i flagor som satte sig i taket. "Är du säker på att det där är så nyttigt?" Jag pekade på den giftiga fotogenjoint han puffade på. "*Puff..* Visst! *puff, puff* sure baby! Jag väntar bara på de små rosa elefanterna..." Diskmedelsdoften låg tung i rummet. "Vet du att Snabbdisk innehåller dihydroxoalkaloider? Fantastiska prylar. Rasslar rätt in i hypothalamus." "Hypo - VAD?" Jag tittade storögt på honom. Vem hade slagit i honom dessa dumheter? "Thalamus. Hypothalamus. Centrum för känslomässiga upplevelser. Oh, jag känner att det kommer... *Baby!* *Hallelujah!*" Frost spydde så att det rann över hela golvet. Han fortsatte hulka tills han spottat ut den sista gallan och hela vardagsrummet stank. Det skulle man kunna kalla en snedtändning. Jag torkade av honom med hushållspapper och hjälpte honom in på toaletten där han fick duscha av sig. "Jag fattar inte vad som gick fel", sade han och skakade på huvudet så att stora vattendroppar stänkte ut över badrumsgolvet, "jag gjorde precis som det stod att man skulle." Jag såg snett på honom. "Vem hittade på det här då? Vad fick du id`n ifrån?" "Eh...", han tvekade, "Aftonbladet?" "FROST!", skrek jag, "du har ju hittat på det här själv! Ingen djävel skulle kunna komma på något så dumt som att röka diskmedel!" Han såg snopen ut. Jag insåg vad jag hade sagt. "Men, Frost, du, jag menade inte så... Ta det inte personligt. Har du inte funderat på att plugga och lära dig något riktigt om kemi och sådana saker istället för att experimentera så här? Va?" Jag klappade honom på axeln. Han log. "Du har nog inte fattat riktigt", sade han, "man måste ständigt fly undan den förtryckande statens kontroll. De vill inte att du skall prova att röka diskmedel för då kan de inte kontrollera dig lika bra. Vi måste bana väg för den libertarianska revolutionen så att fasciststatens svarta fingar inte pillar på din hjärna." "Vad fan är det du pladdar om?" Jag använde en sträng ton den här gången för att markera allvaret. Frost såg snopen ut. "Extropism... Du vet, skära av huvudet och stoppa det i kolfrysen så att den förnicklade staten inte kan kontrollera... huvudet... KNIVEN!" Han försvann ut i köket. Fortsättning följer. Inte. +-----------+ | SLUTSNYFT | +-----------+ "Alla bör vi innerst inne en längtan att åter bli små och sälja spargrisar på Rödebyholms polkagrisfärgade torg, medan mamma vinkar med segaråttpåsen" Nej, det är inte Povel Ramel, det är HTLV-3 som är i farten igen. Vi har inte mycket mer att säga om den här allra första, jungfrueliga utgåvan av "020". (Ja, innan vi ens kommit igång har folk börjat förkorta det egentligen ganska långa namnet med bara "020"...) Alla längtar vi redan efter nästa nummer, men nu är det som sagt slut. Det föder givetvis pärlformade tårar i våra redan våta ögonvrår. (Alla tuffa grabbar har våta ögonvrår, det blir så av strålningen från skärmen. 14 mS.) Men vi hoppas att redan inom kort kunna presentera något som åtminstone påminner lite grand till form och färg om denna eminenta publikation som du just avnjutit. När du nu läst detta, så ta din PINE och forwarda till ALLA för ALLA skall ha detta. ALLA. Därmed lämnar jag ljud och bild till DEV/NUL. +-----------------------------------------------------------------------------+ | Ja, nu är det slut. Men kom ihåg en sak: TRO INTE PÅ HAJPEN! | +-----------------------------------------------------------------------------+ | (CL) Copyleft 1995 020-795611-KNULLA-DÖDEN ISSN 123-456-789 | +-----------------------------------------------------------------------------+ P.S: Alla som inte hajjat: Detta är någon form a IRONI. Inga anonyma telefonhot eller registreringar hos SÄK tack.